Hur är man funtad egentligen....

Ibland så undrar jag hur folk är funtade, hur jag är funtad. Jag är som sagt öppen med min hälsoresa för att det sporrar mig. Att jag skulöe få en dwl negativa kommentarer visste jag men att det skulle vara så här mycket det visste jag inte. Jag gör inte denna resan för att det är kul, jag gör den för att jag måste. Alltså har det inte att göra om att jag har ridlår, häng/muffinsmage, feta överarmae och en röv som en anka. Det handlar om att jag ska må bra, att jag ska bli mitt bästa jag inombords. När jag ställde mig på vågen den 29 maj 2018 och vägde 108,9kg så mådde jag enormt dåligt. Mitt blodsocker var inte av denna värd och jag låg på gränsen, mitt blodtryck var så högt att läkaren gav mig två val. Antingen så äter jag bättre, går ner i vikt eller så får jag äta mediciner och i vänta fler sjukdomar på grund av fetman. För min del var valet lätt, jag mådde inte så bra psykiskt i heller och det gör jag inte nu i heller men det är bättre. Mitt blodtryck är nu toppen bra och mitt blodsocker är bättre men inte tillräckligt bra än för att jag ska vara på den säkra sidan. 
Jag är inte smal och jag kommer inte att bli mega smal i heller. Jag vill inte bli det på sätt och vis i heller även om det hade gjort livet mycket lättare när det kommer till viss sjukvård. Men min drömkropp är en massa former trots att jag är hälsosamt, jag tycker att det är snyggt. Men jag har dem hellre pga muskler och mår bra än fett som kan ta dö på mig. 
Jag har kommit långt och ändå är jag fetma 1, jag är inte ens överviktig ännu. -28,2kg och ändå ha fetma 1. Tack för den liksom, den satt som en käftsmäll precis där den skulle. Jag kämpar och sliter, vill ge upp ibland när mitt mentala jag säger att jag är där jag var från början. Jag är inte där men i mitt huvud så är jag det. Jag har och kommer alltid att ha svårt för att se mina egna framsteg, det är så jag fungerar trots att det är negativt. Jag köper kläder i fel storlek för att det ärren storleken jag har haft i evigheter, det har liksom blivit en rutin. 
Jag behöver inte folk som är kritiska mot mig, jag är det tillräckligt själv. Kanske därför jag lyckas, kanske därför mitt mentala jag är fast vid 108,9kg. 

Det här är jag, detta är min livsviktiga resa för att jag ska kunna leva länge tillsammans med mitt liv. Kan man inte acceptera detta så hejdå. Svårare är det inte, jag vill inte ha negativitet runt mig, det tar så mycket energi och det är de inte värt. 
Nu ska jag ta en Rich Toffe och njuta av kvällen innan sängen kallar/L



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0