Tankebanor och smärtkaos.

Det märks att hösten närmar sig med stora som små steg. Nu börjar alla förkylningar etc. Jobbade dygnet i torsdags pga sjukdom. Ringer till dagis/fritids så att dem två minsta kan vara där. När man då pratar med personalen så berättar dem att magsjukan redan är igång. PANIK värre!!! Nu är det hundra koll och extra åtgärder så att vi inte ryker på det, sist var det hemskt.
Nåja nog om det mår illa bara jag tänker på det.

I fredags så blev det en hårmakeover och en drastisk sådan. Love it! Nu är man inte blond längre utan nu är man röd/lila och har en frisyr som kan stylas på många olika vis :)
Vi hade även goa vänner här i fredags på mat etc. Hur trevligt som helst om ni frågar mig. 

Sen igår brakade allt på en och samma gång. Denna jäkla smärtan som blev både psykisk och fysisk knockade mig totalt. Försökte hålla god min inför barnen men det var allt annat än lätt men vi hade en mysig lördag ändå. Nu måste dem vara närmare en lösning på varför jag har så ont, ultraljudet i fredags visade inget. Önskar på ett viss vis att det hade gjort det för då hade allt kunnat bli bättre.
Den känslomässiga smärtan är värst men jag kommer igenom den med så småningom.
Idag har vi inte gjort många knop utan myst i soffan framför en massa filmer. Jag och E har tittat på dansfilmer efter det att D och R hade tröttnat på dem tecknade filmerna. 
Maxi fick sig ett besök med och nu håller jag kväll efter fix och trix inför kommande vecka.

Har stora problem med att komma på vad flickorna ska få i presenter. Det blir bara svårare och svårare. Att fråga deras pappa är lönlöst för han vet aldrig. Nåja än finns där tid trots att jag hatar att vara sent ute. 
Nu ska jag glo på film innan sängen kallar.
/L

Mormor, vikt och kaos

Måste erkänna att dem orden som har blivit sagda om mig har satt sina spår. För även om jag blev förbannad och har bett människan fara åt skogen så synar jag mig själv. Mina känslor är ett enda stort kaos och tvivlet lurar runt hörnet.
Har redan problem med min självbild och nu är den inte bättre. Jag har gått upp pga olika anledningar som jag inte har kunnat hantera. Men jag är på väg ner igen, har gått ner 3,8 kg på 4 veckor vilket är bra i sig. Fast visst önskar man sig högre siffror men detta är bättre när man ser det långsiktigt. 
Jag kan i alla fall ta tag i min vikt men din usla personlighet är det värre med.
Tack ni som har lyssnat på mig och stöttar mig, ni är guld! 

Sen så har vi fått tillökning i familjen. Doris Day födde tidigt i morse 5 helt underbara små kattungar. Hon var amazing även om hon valde att föda i Miss E's garderob istället för där vi hade bäddat och fixat till henne.
Det blev tre gul/beige, 1 svart spräcklig och 1 grå spräcklig. 
Hoppas nu att allt går bra bara. Flickorna är helt till sig :) 

Nä nu ska jag göra färdigt matlådorna, sen blir det fix och trix innan jobbet.
/L

Misslyckad och fet

Tänk om allt kunde vara svart eller vitt någon gång! Tänk om man kunde få ett rakt svar istället för att det ska gå i cirklar. Tänk så mycket lättare allt hade varit då för alla partner. 
Jag är allt annat än felfri, jag begår mina fel och jag har mina brister jag jobbar med. Jag är en känslomänniska och styrs helt av det. Jag får hela tiden jobba med det och det är tufft. Långt har jag kommit men har ändå långt kvar och kommer säkert att ha hela livet då nya situationer dyker upp. 
Mitt liv är inte svart eller vitt, mitt liv är kantat av ett kaos av känslor som jag försöker reda ut innan det blir ohållbart för mig själv och allt blir fel. Jag önskar att jag hade bättre kontroll när det gäller den biten och jag vet om att några har utnyttjat det faktum att jag inte har den kontrollen alltid. Det sårar men egentligen så är det väl mitt eget fel som inte lär mig att ha kontrollen. 
 
Just nu är jag mest ledsen hela tiden, varför? Ja säg det, ibland har jag såna perioder och jag försöker lista ut varför dem kommer.
Jag är en tröstätare, ja jag gick ner massor, ja jag har gått upp igen. Varför, jo för att jag inte kunde hantera allt och åt en massa, åt helt fel. Helt klart mitt eget fel och det är jag som får kämpa med allt igen. Men snacka inte om att jag är fet, att jag är misslyckad, att jag har misslyckats bakom min rygg. Jag har enormt svårt att hantera det och det gör min syn på mig själv så mycket sämre. Snälla prata med mig istället, jag vet om att jag har misslyckats men jag kämpar med mycket på många plan.
Jag är inte felfri och jag begår mina misstag med mig själv och med andra. 
 
Vet inte varför jag skrev detta så att alla kan läsa men jag behövde få det ur mig och kanske förstår någon mig lite bättre.
/L
 

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0