Hoppet...

Hoppet är det sista som överger en och just nu så hoppas jag att min mancold försvinner fortare än kvickt. Jösses vad den slog på idag så nu är det medicin och te som gäller samt en massa restorate. Är ju iofs inte konstigt att man har blivit förkyld då barnen har varit det och är det ännu. Ett under att jag har klarat mig så länge. 


Då har man avverkat 18 utav 61 timmar på jobbet. Blir en tuff vecka då jag inte är på topp men vad gör det om hundra år då man är dö och begraven?!
Har en lugnare vecka nästa vecka trots extra pass så får vila då.

Sen så hoppas jag att det blir som jag vill inom kort, skönt med framsteg även om det är babysteps. Men det är ett steg i rätt riktning i alla fall. Nä nu ska jag kurera mig och försöka sova i sin så där 7 kvart i timmen/L♡

Muren, valen och varför...

Då är det en ny vecka och denna veckan är grym på olika vis. Jobbar mycket men det är mer än bara det. 

Var som sagt iväg i helgen och kom då underfund med en del saker om mig själv och min omgivning. Jag orkar inte må så här längre och det räcker nu. Jag måste ta hand om mig själv och jag måste få vara lycklig utan en massa skit ifrån andra.
Just nu mår jag riktigt dåligt och det hjälper inte att säga: vänta och se det blir bättre snart.
Nej det blir inte bättre, nej jag kan inte vänta. Varför ska jag vänta? Varför ska jag sätta mitt mående sist? Jag kan liksom inte sätta mina känslor och ångest på standby. 
Jag avskyr att må så här och vill inget hellre än att må bra och bara få njuta av livet. Jag gör inte det just nu och jag jobbar på det men när dem som står mig närmst inte förstår och allt blir kaos när jag gör det så mår jag ännu sämre. 

Jag har fått frågan om vad det är som har gjort att min ångest har eskalerat och ja det började pga orsaken till skilsmässan, min orsak. Att ha försökt förklara för döva öron i flera år. Jag vet vad som triggar igång mitt självskadebeteende, vad som får mig att sjunka i styrka och självkänsla. När man försöker förklara det och uppenbarligen misslyckas så blir det kaos. Hur svårt kan det vara att förstå hur jag fungerar när jag berättar det?! Jag förstår inte men det är väl mitt fel det med. 
Just nu orkar jag jobba och ta hand om barnen men det är typ allt. Det finns inget över till allt annat och får man då pikar och kommentarer hit och dit ovanpå det så rasar ännu mer. 

Det värsta är att det muren reser sig, den som stänger allt. Jag vill inte hamna där igen så nu gäller det att kämpa och få hjälp av rätt personer. Har tre barn som behöver mig och jag dem/L

Mina små monster och packning

Hur mycket växer man inte av sina barns ovilkorliga kärlek? Är så stolt över mina barn och hur dem utvecklas, visst vi har våra dispyter men det är så vi utvecklas. 

Ella som numera är värsta hormonstina blivande tonåringen testar som aldrig för, nu får man igen. Nä men hon är världens duktigaste som fixar med allt hon tar för sig.
Roxie min älskade lilla ängel. Du må verka blyg och oskyldig men även du har dina sidor. Hur duktig som helst i skolan och du utvecklas i ett rasande tempo. Klok som få är du och alltid mån om att alla ska få vara med. 
Dahlia, älskade galna unge. Dig har jag fått för mina synder, rapp i munnen. Hmm fått det ifrån mig kanske. Ingen sätter sig på dig och har du bestämt dig så har du. Du är vildare än något på ett härligt sätt samtidigt som du är hur mysig som helst.

Håller barnen hemma idag ifrån dagis och fritids så att vi kan mysa innan jag ska åka till jobb och sen vidare. Dahlia vill inte att jag ska åka alls men jag behöver detta. Har en del att tänka på som jag måste reda ut och då behöver jag vara själv och dessutom så är det ingen ren nöjesresa direkt.

Så nu får mini hjälpa mig att packa vilket hon tycker är kul. Hinner inte Baloo hem så åker hon och Roxie till farmor och farfar i eftermiddag då jag ska jobba ikväll och natt. 
Imorgon blir det hem efter jobbet, packa det sista och sen köra uppåt. 
Men nu måste jag sätta fart om jag ska få något gjort innan tiden rusar iväg/L♡

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0