Senaste tiden...

Har varit och är fortfarande sjukt jobbigt. Säger bara en sak, det finns två sidor av ett mynt så sluta döm innan ni vet båda sidorna. I dem lugnaste vatten simmar dem fulaste fiskarna enligt talesättet och det stämmer verkligen på pricken.

Just nu lägger jag fokus på barnen och mig själv och dem som kämpar med mig. Vissa är verkligen guldkornen som alltid kommer att finnas i mitt hjärta.

Vet inte hur mycket jag kommer att skriva här men uppdaterar när jag orkar och har lust.

Hejsan hoppsan

Har inte skrivit på ett tag då jag har varit sjuk, är inte helt ok ännu men det går i alla fall på rätt håll.
Men det finns inget värre än när ens små hjärtan är sjuka. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag hatar det och hata är ett stort ord.

I övrigt så ser man ut som en uppsvullen flodhäst med badring och snorkel. Man drunknar ju i all vätska som man samlar på sig och lätt att bli av med det är de då inte. Kosten har blivit lidande men det är bara att ta sig i kragen och köra på igen. Ingen annan kan ju inte göra den åt en. Tacka gudarna för mina drinkar, utan dem hade jag inte överlevt detta.

Träningen har tyvärr blivit lidande och har fått ställa in två pt tillfällen. Irriterande som bara den är det men man kan inte hjälpa att man blir sjuk.
Nåja allt har sin tid.

Det krävs två!!!

Det krävs två för att dansa tango och så är det alltid när två parter är inblandade. Envägskommunikation fungerar sällan och är bara uttråkande och avtändande.
Idag har jag fått nog av mycket, står på branten och tippar. Ibland vill jag bara ge upp, ingen orkar hur mycket som helst. 
När man får höra att man prioriterar bort sina barn när man ser till att dem får mat på bordet, tak över huvudet samt kläder på kroppen och skor på fötterna gör mig riktigt förbannad. Det är för dem jag sliter som jag gör, har två jobb etc. Men nej aldrig är det bra nog.
Att jag tränar är väl ingen big deal, det gör jag för att må bra och förebrygga så att jag slipper smärtan. Att det ska vara så hemskt...

Vill bara åka iväg, få andas och gråta ut vilket behövs enormt. Men så fungerar det inte tyvärr så det är bara att ta på sig pokerfacet och se glad ut. Andas på och fokusera på lugnet, räkna till 7511 miljoner.
Snart blir det sagostund med småfolket, ett av guldkornen i vardagen som är mer värdefullt än mycket annat. 
Får se om jag fixar naglarna på Ella ikväll eller inte, får se om hon orkar.

Får se om jag hittar på något kul i helgen eller inte. Behöver det men det brukar inte bli så.
Btw så har jag dem grymmaste naglarna ever!!!
Visst är dem awesome 😍

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0