Turbulent och resultat.

Jösses vilken vecka det har varit. Är så mentalt slut om inte rent av krossad att ni kan inte föreställa er hur jag mår. Sover knappt något och ja i måndags så ringde det ifrån Ellas telefon men det var inte hennes röst som pratade med mig när jag satt där på simskolan. Det var hennes lärare, Ella hade svimmat på idrotten och dem fick inte liv i henne, ambulans fick komma och in till akuten. Jag fick smärre panik, jag fattar inte varför jag inte kan hålla mig lugn som jag alltid är annars när det händer något. All energi försvann samtidigt som jag blev så toppad. Tack vare otroligt fina människor så kunde Dahlia vara kvar på simskolan och dem tog med henne hem. Bilen var på verkstad så jag hade svärföräldrarnas bil, försökte få tag på Baloo men fick gå via en annan för att få tag på honom. Baloo och jag möttes hemma sen bar det in till Ella och hennes lärare som följde med henne. 
Väl där inne blev det en lång väntan då det var kaos med många patienter. Många undersökningar och sen hem igen. Igår ringde Ellas läkare och kollade hur hon mår samt berättade att en pediatiker ska kolla igenom allt ifall det behövs fler undersökningar av hjärtat, EEG:et väntar i början i december. Kanske får hon en sak inopererat som mäter hennes puls 24/7 som kanske kan visa vad som sker när hon får sina anfall. Både vi och läkare vänder och vrider på allt så att vi ska komma fram till vad som är fel, man är galet maktlös och jag vågar aldrig slappna av för jag vet aldrig när jag får det där samtalet. Mår hon bra, hur ska jag nu agera etc.
Jag ska skriva ihop en lapp som Ella ska ha med sig om vad man ska göra när detta sker, i alla fall tills vi vet vad som är fel och har andra åtgärder. Då detta tar hårt på henne så klart vilket märks under återhämtningen.
Så nej jag är inte jätte social, jag hör inte av mig till allt och alla, jag har inte koll på andra människor och jag svarar inte alltid i telefonen för jag orkar helt enkelt inte. Jag orkar inte med andras drama/problem/skvaller, jag orkar inte le alltid och låtsas att allting är bra. Det är inte bra, vi har det jobbigt och det är inget jag tänker hymla med. Jag lägger fokus på min familj, försöker hålla oss flytande samtidigt som att jag ska hålla ihop mig själv samt fixa hemmet på det med. Jag vet om att hemmet inte är det viktigaste men kaos gör att jag mår ännu sämre så det är bara att fixa det.
Så summan av allt det här så trodde jag aldrig att jag skulle få ett bra resultat, sovit dåligt, ätit galet oregelbundet och även helt fel ibland, inte tänkt så mycket på det här med maten om jag ska vara ärlig. När man är så slut som jag är så väljer man lätt det lätta istället för att tänka efter. Kanske är jag mer noga nu då jag inser att min hälsa gör att jag inte kan vara den mamman jag vill vara. Pigg, glad samt ha orken, speciellt nu när jag står som navet i familjen som fixar med precis allting. Men här kommer veckans resultat i alla fall. 
Har glömt att ta magmåttet som läkaren vill att jag ska ta idag men sist jag kollade så hade jag minskat 7cm. Nåja det får bli nästa veckas att tänka på vid vägning. 
Jag har satt upp olika delmål och när jag nådde delmålet -20kg så valde jag att klippa mig (äntligen). Blev av med nästan 10cm av håret och det behövdes, vem vill ha ett slitet och trist hår som jag har haft väldigt länge. 
Imorgon blir det färgning hos hon den där bästa vännen som är ett oerhört stöd och ger så mycket kärlek. 
Nä nu ska jag njuta av mitt kaffe innan dagens måste ska fixas/L 

Två veckor med viktväktarna

Alltså jag är så glad över att jag gick med i viktväktarna då tänket kom tillbaka direkt. Kör jag stenhårt? Nej det gör jag inte, jag unnar mig men jag trycker inte i mig som tidigare. Äter jag pizza? Ja det gör jag, men jag äter en halv fryspizza med mycket grönsaker till istället för en pizza på pizzerian. Äter jag på Max/MCD? Ja det gör jag men jag väljer med omsorg vad jag äter och det är inte ofta. Jag gör medvetna val om vad jag stoppar i mig helt enkelt. Jag gör inte detta för att komma i ett par st 36 i byxor utan jag gör denna livsförändring för att jag ska slippa mediciner, diabetes, högt blodtryck och hur vackert det än är med muffinsmage så är det allmänt känt att bukfetman är farlig för alla men främst för kvinnor. Jag har 4 barn som jag vill vara kvar hos länge, jag har en skyldighet att göra mitt bästa för just mig, ge mig själv bäst förutsättningar till vara mitt bästa jag, mamma, sambo och vän. Mår man inte bra i sig själv och bara ser negativt hela tiden ja då blir världen negativ så här kör vi med positivt tänkande.
Men i alla fall så kommer här veckans resultat: 
Fattar ni? Jag har gått ner över 20kg sen i maj, hur grymt är inte det egentligen?! Jag vill nå en normalvikt så att jag kan få min operation jag så enormt mycket behöver för att rädda både rygg och axlar. Har en bit kvar som sagt men är så stolt över mig själv och att jag inte har blivit manisk. 
Tack älskade S för att du kom hit med vågen idag då jag är strandad här hemma. Det betyder mycket att jag har ditt stöd och att du puschar mig när det är pest och pina. All kärlek!
Nä nu ska jag fortsätta rengöra filtarna till fläkten så att det är gjort. Ha en underbar dag och ta hand om er/L

Onsdagens resultat

Här kommer veckans resultat mot ett bättre mående.
Så nära 20 kilos gränsen nu. Hoppas på att nå det till nästa vecka. Så hur mår jag nu då med allt som sker under min resa.
Jag mår bättre än vad jag trodde att jag skulle må. Inte för att allt är okej för det är de inte men jag känner att jag har mer tålamod, jag har inte fullt lika ont längre även om smärtan finns där ändå. Psykiskt mår jag bättre, är trött på ett helt annat vis och jag har inte lika många dystra dagar där allt är blä. Hur det står till med mitt blodsocker samt blodtryck etc vet jag inte än, ska dit nästa månad för att kolla. Där sitter den stora rädslan, har det blivit bättre eller ligger jag fortfarande på gränsen för att behöva ta en massa mediciner? 
Nåja nog om detta, nu ska jag passa på att röja medan J sover/L

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0