JAG HAR INTE CANCER!

Idag gav läkaren mig det underbara beskedet att jag har inte cancer! Jag började stortjuta som ett litet barn av lättnad.
 
För ja jag minns inte hur många veckor sedan gjorde jag ett cellprov i samband med att jag var och kollade min spiral. Hade sjukt ont så jag trodde att den krånglade. Så var inte fallet. Jag hade cystor i livmodern, fullt av dom närmare bestämt 14st 😳 Detta fick jag reda på vis ett ultraljud då jag inte blev av med smärtan. Ett tag efter så fick jag svaret på cellprovet: en lättare förändring. 
Jaha vad menades med det...
Blev kallad till doktorn, ännu en undersökning och en operation på det. Allt har gått så fort men ändå inte. 
 
Har haft cystor från och till sen jag var 14. Troligtvis så beror det på att min hormonbalans gör lite som den själv vill. Jag har ingen aning och just nu, just idag så bryr jag mig inte. Jag har inte cancer och just nu rider jag på den glädje vågen. 
 
Varför har jag inte sagt något? 
Det beror helt enkelt på många faktorer. Vissa har fått veta, andra har jag velat berätta för men har inte velat spä på med mer negativt eller krossa lyckan. Andra har ta mig fan inte med det att göra. 
Ni som har vetat ska ha ett stort tack. Ni och min familj är guld! 
Fuck cancer denna gången fick du inte mig! 

OMG!!!

Är så sjukt trött idag att det finns inte på kartan. Sitter här och lyssnar på kaffebryggaren och väntar på att dom små ska vakna. E ska snart bege sig till skolan. 
 
Träningen är katastrof :( hinner helt enkelt inte med det just nu och nej jag är ingen människa som kan träna sent på kvällarna. Det ger mig ingenting då jag redan är helt slut och kroppen protesterar mer än vad den ger. Nä jag är en människa som helst tränar på förmiddagen. Inte lätt att få ihop det med familjelivet alltid. 
Nåja nya tag från och med på söndag. Då kickar jag igång för jag tänker verkligen njuta av bloggmiddagen. Äta och dricka vad jag vill, vila dagen efter då vi kommer att ha folk här. 
Känner mig som värsta PMS kossan dessutom, jippie eller not. Tur det går över snabbt.
 
Pratade med fina E igår och imorgon smäller det. Imorgon ska vi träffas för första gången irl efter många års samtal via nätet. Wihoo :) 
 
Kaffet är klart, sorry men vi hörs senare ;)

Min resa är viktig

Blir ledsen när man får höra att man är tjock, hjärtat du skulle se mig innan om du tycker att jag är tjock nu. Man vet att det är osant och att det är den svenska kända avundsjukan. Men hur kommer det sig att man vet om detta men ändå tar det åt sig? Hur kan det komma sig att det är dom negativa orden som märker en och ältas i ens huvud när dom bara är en liten del av det stora positiva? 
 
Människan kan ju inte vara färdiskapt i hjärnan, för vem utsätter sig själv för den känslomässiga tortyren som kommer med dom sårade orden frivilligt? :( 
Jag förstår inte, men hade jag förstått så hade det inte varit ett problem, eller??? Det sägs att man växer med det negativa, i detta fallet så är det bara idioti att tänka så. Man växer av att lyckas, visst man kanske blir starkare för varje hinder man kommer över. Men när andras ord skapar allvarliga problem för dom som får det slängt i ansiktet då? När andras ord kan leda till mer självförakt, tårar och hat mot den egna kroppen? Vad gör man egentligen då???
Det som är en baggis för dig och så enkelt att säga är inte en baggis för den som får ta emot det. Det är inte lätt när man står med ett kasst självförtroende framför spegeln och letar fel, synar sin kropp in i minsta detalj och hittar på fel. Jag menar vem är felfri men för just en sån som tex jag så är allt fel och dina kränkande respektlösa ord gör mer ont än den vassaste kniven.
 
Jag har fel synsätt när det gäller min kropp, min vikt etc. Jag jobbar på det, det går åt helvete. Jag tröstäter och spyr sen som en kalv. Kroppen protesterar mot allt jag gör och ändå pressar jag den till max. Min dröm är att få den där platta magen som så många säger att det kommer du inte att få. Glöm det, du är en idiot som tror det. Tack, ni gör verkligen mitt liv lättare. Min resa är viktig för mig, tack för att du krossar den med dina ogenomtänkta ord och brist på respekt. Jag försöker verkligen att tycka om min kropp, att acceptera att det tar tid och det blir kanske inte som jag vill. Det enda jag vill är att jag ska tycka om det jag ser i spegeln, vara nöjd med mig själv genom mina ögon.
 
Tänk efter innan du talar eller håll käften rent ut sagt. Man behöver inte trycka ner andra för att må bra själv, det hjälper inte ändå. För helt ärligt, du/ni som säger såna här saker kan inte må bra själv. Det finns ingen chans att en människa medvetet sårar en annan människa, eller??? Jag har ingen aning mer ön att jag gör så gott jag kan för att nå mina mål. Kan du/ni inte stötta mig så ber jag er att försvinna ur mitt liv! 
 
Tack för för att ni läste och jag vet ej om jag är så mycket mer lättad av att erkänna för omvärlden om mina problem.

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0