Vem ger dig rätten att kommentera min kropp???

Jag är väldigt noga med att lära mina barn att man inte ska kommentera andras utseende och att vi alla är vackra på vårt eget vis. Alla är unika oavsett hur man ser ut. Därför blir det extra svårt att förklara för min 5 åring varför en kille kommenterade mina bröst på Maxi här om dagen och varför jag såg så arg ut. Fick förklara att vissa människor förstår helt inte bättre. Att jag var arg för att vissa människor inte har kommit längre i sitt agerande och uttalanden. För att ingen har rätten att kommentera någons kropp. Att det är fel för vi kommenterar ju inte hur han ser ut osv. 

Dahlia accepterade denna förklaringen med att säga att du är perfekt mamma och fortsatte att mumsa i sig sin korv. Själv hade jag tappat aptiten och var mest arg. Jag borde ha sagt något där och då istället för att spänna ögonen i honom vilket i för sig är rätt talande då kompisen tittade ner i marken. 

Jag förstår inte vem det är som ger andra rätten till att kommentera min kropp. Ingår det inte i uppfostran att lära sina barn vad som är lämpligt och vad som är olämpligt? Jag förstår helt enkelt inte. Ja jag har stora bröst, ja dem hänger, jag har fött tre barn och även om jag inte har kunnat amma speciellt länge så har det ändå satt sina spår, det finns något som heter gener och ja listan kan bli lång. Oavsett så är det tillräckligt jobbigt utan att få höra att hennes bröst måste hänga mycket. Jag vet inte om du är avundsjuk eller vad ditt problem är men några hjärnceller kan där inte finnas.

Alla människor, män som kvinnor är kritiska till sitt eget utseende och inte fan (ja nu svär jag) hjälper det när någon tar sig rätten att kommentera ens kropp. Det finns människor som tar väldigt illa vid sig och börjar må ännu sämre och kan till och med skada sig själv just på grund av dina ord. Så vem ger dig rätten att kommentera någon annans kropp??? 

Jag är inte perfekt och kommer aldrig att bli men jag är ta mig fan stolt över mina stora hängpattar, tigerränder och extra hull. Men jag är inte alla så snälla tänk en gång extra innan ni kommenterar andras utseende. 
/L

Inte min dag

Ja vad ska man säga, börjar man med att mer eller mindre mosa ena tån mot bordsbenen så vet man att dagen inte kommer att gå smärtfri. Har det väl börjat så slutar det inte.

Nästa grej är att när man ska spola på toan så går den förbaskade spolningsknappen i sönder och det går inte att spola. Får jag av övre delen av toan? Det nej!!! Har en sån god lust att hämta hammaren och slå i sönder skiten vi har ju faktiskt en till men orka att torka vatten. Jag både skrattar, gråter, svär och bedjar men absolut inget hjälper. Så den har jag gett upp för idag.

Tänkte trösta mig med guds gåva till upprörda kvinnor: chokladglass. Men hur kunde jag tro att jag kunde få njuta av min Bj's. Hur kunde jag vara så naiv??? Den är hårdare än 20 cm tjock is och ni kan ju tro att den tinar men det gör den inte. Alltså det är illa när jag inte ens kan få min chokladglass. Vad ska liksom mer hända idag? 

Är nervös för att åka till jobbet, krockar väl med en osynlig blåmes eller så dör bilen i ren protest. Ska bli spännande detta. 
Så mina kära läsare hör ni inte av mig på ett tag så vet ni vad som har hänt ;) 
Nä nu ska jag gå loss med sked och hammare för jag ska ha min chokladglass oavsett vad.
/L

Tillbaka.

Ni vet när känslan av att allt försvinner och man vet inte riktigt vart man ska fokusera. Så har det varit en tid för mig, lusten till att skriva försvann och jag har väl gått lite på sparlåga när det gäller allt utom jobb och familj. 

Jag har inte riktigt kunna finna den där glädjen över dem små sakerna som verkligen sker utan dem ser jag först nu. Gick jag in i väggen mentalt? Ingen aning faktiskt. Förändringar håller på att ske i mitt liv och i familjens liv. Det kommer att vara tufft ett tag innan man kommer in i rutinerna igen men så får det lov att vara. Förändringar är bra.

Så har lusten till att börja skriva igen kommit. Jag vet inte, har inte varit inne här på evigheter, rättare sagt på lite mer än 22 veckor, men idag så drogs jag till det och jag ville skriva. Kommer jag att skriva varje dag, ingen aning. Vilka ämnen kommer jag att beröra, ja du kära läsare så långt har jag inte tänkt. Jag börjar helt enkelt ifrån noll och skriver när jag känner för det..
Men nu ska jag köra till jobbet kom jag på när jag sneglade på klockan så när ni läser detta så är jag på jobbet.
/L

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0