Som ni flesta vet så dog min älskade och saknade pappa för 10 år sedan. 10år sedan, ibland känns det som igår eller för en timme sedan. Det kan gå dagar där jag enbart säger god natt till honom och jo fast han inte finns så säger jag god natt till honom. Men vissa dagar rasar allt, jag gråter, är arg arg för att det är inte rätt. Saknaden slår till med all kraft och jag havererar som människa. 

Jag har varit nere i Skåne ofantligt många gånger men aldrig har jag besökt min pappa på kyrkogården. Känslokallt kan många tycka men det är precis tvärtom! Baloo har bokstavligen tjatat om att jag ska gå dit men jag har aldrig gjort det förräns nu sist. Med stor klump i magen gick jag fram vid stenen och sa hej. Sen kunde jag inte säga mer för tårarna bara sprutade bakom solglasögonen. Men jag behöver inte säga någonting, jag behöver få gråta, jag behövde inse att du aldrig kommer tillbaka till oss. Du kommer aldrig att få träffa dina barnbarn men jag vet att du vakar över oss! 

 

Du lärde mig att blod är inte tjockare än vatten och det finns ingen större sanning än den meningen. Jag älskar dig pappa och jag saknar dig enormt ❤ Fick några dåliga besked i förmiddags men det kommer att bli bra igen! Det finns inget annat i min värld. Envis som jag är ;) 

Tack pappa för att du gav mig allt J-O inte kunde ge mig! Är stolt över dig och mig själv! Tack för att du tog mig under dina vingar och lärde mig flyga ❤