Hoppet...

Hoppet är det sista som överger en och just nu så hoppas jag att min mancold försvinner fortare än kvickt. Jösses vad den slog på idag så nu är det medicin och te som gäller samt en massa restorate. Är ju iofs inte konstigt att man har blivit förkyld då barnen har varit det och är det ännu. Ett under att jag har klarat mig så länge. 


Då har man avverkat 18 utav 61 timmar på jobbet. Blir en tuff vecka då jag inte är på topp men vad gör det om hundra år då man är dö och begraven?!
Har en lugnare vecka nästa vecka trots extra pass så får vila då.

Sen så hoppas jag att det blir som jag vill inom kort, skönt med framsteg även om det är babysteps. Men det är ett steg i rätt riktning i alla fall. Nä nu ska jag kurera mig och försöka sova i sin så där 7 kvart i timmen/L♡




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0