Klädernas påverkan

Jag kom att tänka på en sak idag när vi har en tuff dag och mina känslor är i ett inferno av ett gigantiskt kaos. Jag har alltid gått i mörka kläder och min garderob/byrå är så mörk att man behöver lampa för att se vad det är för något som är där. Varför jo för man ser mindre ut i svart, ja det är vad jag har intalat mig i alla fall och så är det kanske med. Jag har börjat med färg, jag köper inte enbart enfärgat utan med mönster etc. 
Idag tog jag automatiskt helsvarta kläder och då menar alla kläder. Dock så är Jaze snorig och torkade så klart av det på mina byxor innan jag ens hann blinka så det var bara att byta i all hast. Det blev ett par blommiga, ja ni läste rätt. Svarta i grunden dock men ändå. Känner mig inte riktigt bekväm med det idag och det fick mig att fundera på varför jag inte gör det. Jag har haft blommigt, rosa etc på mig tidigare så det är ju inte helt nytt. 
Jag tror att jag "gömmer" mig bakom kläderna, dem ger någon sorts trygghet när allt annat är kaos. Jag sticker inte ut och folk ser mig inte på samma sätt, vad jag inbillar mig själv. Jag blir osynlig. Syns jag inte så finns jag inte och kan på så vis slippa hantera möten när mitt inre är kaos. En försvarsmekanism som sker omedvetet då jag inte har tänkt på det förrän idag. 
Är det så att man har olika saker som man använder som ett skydd när världen gungar? Eller är det bara jag som är lite knas? 
Hur är det för er?
/L

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0