Svårt.

Jag har gjort några förändringar dem sista dagarna för att jag kände att det var dags och framför allt på tiden. Har inte kollat synen på 3 år och ändrat frisyr sen jag var korthårig. Så jag kollade upp synen och vips så behövdes nya glas. Bågarna hade jag redan klara så fick dem inom tre dagar, snabbare än vad jag trodde. Det blev ett par lila inspirerade Max Factor bågar och jag är så nöjd med mitt val trots att jag behöver vänja mig vid dem. Synen hade tyvärr blivit sämre men hade inte förväntat mig något annat, cystorna håller sig så att jag än så länge slipper operation, är livrädd för den.
Sen så har jag förändrat håret, ja inte färgen för jag älskar min lila färg så den har jag behållt. Dock klippte jag lugg, har inte haft det på många många år och jag är inte alls lika rund i ansiktet nu som jag var då. 
Så här ser jag ut numera och det tar tid att vänja sig. Folk känner knappt igen mig längre. Det kan i och för sig vara skönt för då slipper jag prata om jag inte känner för det. 
Dock har jag svårt för att ta till mig när någon ger mig komplimanger, jag blir obekväm och vet inte vad jag ska säga mer än tack när folk kommenterar min viktminskning och hur den har ändrat mitt utseende. Jag är kanske inte van vid att få komplimanger på det här viset och ja det är nog så att jag aldrig kommer att vänja mig vid det i heller. Jag är bara jag och det är jag nöjd med. Visst är det kul att nära samt bekanta ser vilket jobb man lägger ner på att få må bra, det är bara jag som har svårt för komplimangerna samt svårt för att se min egen resa. Jag lever i den och d set man den inte så tydligt som andra gör. Så här med ska jag bli bättre på att ta emot komplimanger.
Nä nu ska jag och J köra dansbands fredag, fixa i köket samt förbereda så att vi kan styla R och D inför Junisdiscot ikväll/L



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0