Ni vet
Ni vet när man blir så där trött på mänskligheten, när världen är så fucked up och amöbahjärnor slänger smällare i en barnvagn och mot andra barn så vill man bara möblera om världen och dess riktning. Blir så ofantligt trött på alla idioter som inte tänker längre eller förlåt som inte har några hjärnceller alls att använda ställer till det för andra.
Hade någon av mina tre flickor gjort så, ja då har jag misslyckats som förälder och skämts röven av mig. Vad hände med respekt och kärleken???
Jag fattar helt enkelt inte vart vi är på väg. Tro fasiken att jag klassas som en hård förälder, hård men rättvis. Mina barn ska lära sig att med respekt, medmänsklighet etc så kommer man långt.
Sen ni vet det där klicket när man träffar någon. Det känns som att man har känt varandra i evigheter eller att man träffades igår fast att det var flera månader sedan. Såna vänner är guldfärgad! Man vet var man har varandra fast att man inte träffas varje dag eller pratar varje dag, men man vet att är det något så finns man där på direkten. Dem vännerna är oersättliga.
Jaha detta var lite nattliga tankar hos mej och detta kommer att publiceras under dagen och då är jag på jobbet. Hoppas att ni alla har en bra tisdag och inte deppar ihop i allt det grå och tragiska/L♡
