Jag sover ytterst lite, mellan 1-4 timmar per natt, jag är van vid det men kroppen reagerar dåligt. Jag kan inte få bukt på tankarna och det kvittar hur trött jag än är så somnar jag inte.

Det är svårt att förklara min ångest, dem går liksom inte ut över andra, den syns inte direkt utanpå. Ångesten attackerar mig på insidan, den nedvärderar mig själv, den stryper mig långsamt inifrån. Den kuvar mig och får mig att känna att jag inte är värd någonting, att det är likadant att ge upp för känslan.

Det finns massor med mediciner men jag får inte ta vad som helst och får inte utskrivet vad som helst. Sömntabletter fungerar inte iheller. 

När man får pikar utifrån så stärker det ångesten och triggar den ännu mer. Inget allmänheten vet men nära och kära borde veta och undvika det. 

Det är inte lätt för någon att förstå min dagliga kamp. Jag är den enda som kan göra något åt det, sätta mina behov först istället för att ta hänsyn till andras.

Jag vill må bra så nu börjar kampen om att rädda mig själv. Krävs det att jag ska flytta ut till skogen själv eller bryta med människor som får mig att må dåligt så kommer jag att göra det. Mitt liv är värt mer och mina barn behöver sin mamma/L♡