Men som min naprapat sa, jag har kämpat länge och nu går det inte längre. Får inte ens träna eller ta promenader då ryggen blir värre då. Kan man inte gå ordentligt så ska man ge fan i det helt enkelt. Jag måste röra på mig men kan inte röra mig mycket. Känner mig totalt värdelös.

Viljan finns där men vad hjälper det när kroppen sätter emot med allt den kan? 

Detta gör att ångesten eskalerar, inte nog med att man inte kan arbeta, man kan knappt klä på sig själv. Tur att man gillar barfota för strumporna kan jag glömma om jag inte får hjälp. Den där känslan av att man är värdelös och inte klarar något föder ångesten och man klankar ner på sig själv mer och mer. Helt sjukt hur man fungerar. 

Ska hämta dem små kl 15 på dagis och fritids så det lär bli full rulle sen. Får se vad dem vill hitta på. Dahlia kanske vill dammsuga med mig och Roxie kanske vill hjälpa mig med att sätta in i diskmaskinen översta facket klarar jag men inte det understa. Ella kan få hjälpa mig med maten om hon vill. Hjälps vi åt så blir allt roligare och enklare/L♡