Vill börja med att säga tack till alla som stöttar mig på min resa till ett hälsosammare liv. Jag har kommit fram till att jag har mycket att jobba på när det gäller den mentala biten. Jag hatar min mage och hur den ser ut. Ja jag har burit och fött 4 barn (6 med dem som inte klarade sig), jag har tigerränder som jag ändå är okej med, dem är en påminnelse om kärleken till mina barn. Men jag har ett ärr, det ärret gör att min mage hänger på ett konstigt vis, den putar ut vilket har ned musklerna att göra. Jag hatar dem två bitarna för dem gör att jag ser större ut än vad jag är, Mr häng gör att jag får kommentarer som att den bikiniunderdelen kan du inte ha eller såna som: hänger inte magen lite väl mycket i dem? Putandet gör att jag ser ut att vara enorm så då får man kommentarer om att jag inte alls väger så lite som jag gör nu. Tyvärr gott folk jag väger så här "lite" oavsett vad ni önskar och vill. Var väldigt ledsen igår och kände att det kvittar vad jag gör så blir det aldrig utan några kommentarer som sänker mig. Alltså ligger problemet hos mig själv, varför tar jag åt mig liksom? Jag sliter för varje gram jag går ner, jag väljer bra val och det är jag glad över. Jag måste acceptera att just nu ser min mage ut så här, just nu så ser min mage ut som en deg på väg ut ur degskålen. Herre Gud ligger jag i badet så lyfter magen som en flytväst, inte alls som har en inbyggd sån. Jag måste försöka borsta av mig andras tycke och jobba på mitt eget tycke. För helt ärligt det är min egen åsikt som räknas mest av allt.