Känslor
Känslomänniska som jag är ändå ut i fingerspetsarna så är jag även en tröstätare. I onsdags så mådde jag skit, kände som att allt kämpande hade varit förgäves, att det spelar ingen roll för jag kan inte bära kläder som jag önskar. Jag kan inte köpa bh:ar i normal prisklass vilket gör att man inte har gott om den varan oavsett behov. I onsdags åt jag en god middag samt en hel del godis. Glömde dricka vatten så det har inte gjort saken bättre men igår var jag back on track.
Att jag sen tog på min mina senaste träningskläder som satt åt rejält och som igår satt löst gör mig mer taggad. Jag äger inte många kläder nu och så får det vara ett tag. Är man som jag i mellan två storlekar så är det svårt, inget sitter bra alls.
Dock har jag insett att jag måste ta tag i mitt känsloätande, det försvinner inte av sig själv och det är en stor bov till att jag gick upp från 58 till 108,9kg under några år. Tar jag inte tag i det så lär detta gå åt skogen. Jobbigt men sant. Visst ska jag unna mig, men inte vräka i mig bara för att jag är ledsen eller känner mig misslyckad. Det skadar bara.
Sen så ska jag ta och kolla upp mina magmuskler en gång gör alla då jag vill träna och vill göra det på rätt sätt, fick tips igår om en som kan sånt i närheten så det ska jag också ta tag i. Jag mår bra av träning så det är något jag vill ta mig tid till, men då gäller det att övriga i familjen ställer upp så att jag kan komma iväg. Just nu är det omöjligt känns det som.
Nä nu har Jaze vaknat, så nu blir det frukost och bus innan vi ska gå och möta flickorna som inte vill gå hem själv i detta blåsandet/L
