Har ej varit här på ett tag på grund av sjukhusvistelse med min stora dotter vars resa dit skrämde halvt ihjäl mig. Jag har ej bearbetat det ännu och hjärnspökena är hemska. Den paniken över att inte få kontakt med sitt barn, att inte kunna hjälpa sitt barn är inget jag önskar någon. Men det värsta var att hon vaknade upp själv, jag var inte där. Jag hann inte med ambulansen helt enkelt och det är en självklarhet när dem kör med blåljus och sirener. Jag får inte bryta mot några trafikregler även om jag gjorde det för att kunna möta upp ambulansen fortare. Allt detta är en självklarhet men ändå så känner jag mig hemsk som lät henne vakna upp med en massa främlingar, helt utlämnad och jag hennes trygghet var inte där. 

Det sitter djupt inne bredvid en massa andra tankar och känslor. Tänk om dem inte hade fått henne till att vakna. Nu vet jag om att hon hade vaknat till slut ändå men tankarna finns där ändå. Hemska hemska upplevelse, har en orkan av känslor inombords som jag har svårt för att hantera. Vi är hemma igen i väntan på fler undersökningar men jag går på nålar. När får hon ett nytt anfall, får hon fler anfall osv. Som sagt, kaos...

Allt detta tillsammans med min sömnbrist så har jag in princip levt på kaffe och godis, allt för att "trösta" mig själv samt hålla mig vaken. Idag är den dagen då jag har tagit en godisbit och inte hela skålar. Igår och idag har jag tagit en promenad med barnen på 3 samt nästan 6 kilometer, det har gjort mig gott. Det har rensat huvudet på sitt vis trots att alla barnen var med i går och två av dem idag. Den bästa medicinen är helt enkelt att göra saker med mina barn, se att vi kan göra saker utan att det påverkar E negativt vilket man är rädd för att det ska göra. 

Men summan av kardemumman är att jag har misslyckats med kosten brutalt, jag tänker inte väga mig utan jag tänker istället låta mig få berabeta detta i min takt samtidigt som jag blir starkt av att se mina barn skratta och le. Jag ska försöka, jag lovar inget, att hålla mig ifrån godiset. Jag ska försöka göra bra val istället.

Men snälla ni, va rädda om er där ute, livet förändras snabbt/L