Det går i alla fall framåt med ryggen trots att jag skulle vilja slakta min naprapat under behandlingarna. Jösses vad det gör ont när han går på musklerna. Men det är effektivt och det behövs så det är bara att bita ihop och försöka att slappna av. Får ej träna ännu trots att jag är mycket bättre. Frustrerande det med ska ni veta. Vill påbörja att rehabilitera och bygga upp så att jag kan förebygga. Men nu är det bara att vila och göra det jag kan i min takt.

Tyvärr så är mina tankar inte med mig. Känner mig värdelös som inte kan göra någonting hur mycket jag än vill. Jag är inte värdelös men känner så ändå. Sjukt hur jag fungerar egentligen. Är glad att jag har min dagbok där jag skriver ner alla tankar, det gör de lättare att släppa tankarna och kunna sova. 

Sen växer Dahlia upp så fort, nu har hon en lös tand, 5 år gammal. Vad händer??? Det är så tidigt, för tidigt enligt mig. Alla dem här små sakerna som förr eller senare händer påminner om hur fort tiden går och hur man egentligen ska ta tillvara på den tiden man har.

Är det lönt att gå och inte vara riktigt lycklig? Är det lönt att kämpa och kämpa???

Som sagt många tankar nu och det känns som att jag mest svamlar. Nä nu kallar livet utanför bloggen, ha det så bra/L♡