Dermal och sjukt trött på mig själv...

Igår brast mycket för mig. Min älskade Therese gick bort och jag har lärt mig att jag måste sluta att känna. Bli så där känslokall som bara jag kan bli. Fast det är jäkligt svårt att sluta känna när man är världens största känslomänniska. Hur stänger man liksom av, när slutar man tro på att folk inte sårar en medvetet som omedvetet? Gud vad trött jag blir på mig själv. Fick medicinera idag och det är något jag vill undvika men ibland blir det för mycket och då slår allt till med full kraft.

Jag vill kunna stänga av, speciellt när hjärtat och hjärnan vill olika saker. Men varför ska det vara lätt för och efter alla dessa åren så borde jag ha lärt mig. Nä kasta bort nyckeln och fortsätta leta, prata med vännerna etc får bli min plan.

Gjorde min dermal idag, äntligen säger jag bara. Vart mega nojig innan, nästan illamående. Visst det gjorde ont men inte så ont som jag trodde att det skulle göra. Har världens plan och det kommer att bli så läckert när jag är klar. 
Nä om jag skulle ta och släcka mina blå, har inte blivit mycket sömn på sistone/L♡




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0