Att prata för döva öron.
Säg mig mina kära läsare vad är det för mening att prata för döva öron? Det kvittar hur mycket jag än förklarar, hur jag än förklarar så går det inte in. Eller så är det rent ut så att man inte vill förstå. Lättare att pika och komma med suckar och fnysningar. Tyvärr så gör det att jag går min väg eller nej jag tänker inte säga tyvärr. Varför ska jag hela tiden be om ursäkt för hur jag mår och känner? Är det inte bättre att folk i alla fall försöker att förstå än att bara vifta bort eller bara inse att det är kört?!
Nä jag når inte fram så därför kommer det att krävas aktion. Jag måste få min frihet samt chansen att finna mig själv och glädjen igen. Är trött på att gå på 1/3 dels fart och bara sjunka istället för att vara mitt potentiella jag.
Milda makter jag måste ta makten helt enkelt.
Sen så blir jag så förbaskat trött på att jag lägger en sak på en plats och när jag ska ha det en eller två månader senare så är det borta. Snacka om antiklimax när man vill städa undan julen men inte katten är lamporna där jag la dem tidigare och inte hittar jag dem iheller. Nåja en anledning till att köpa nya lampskärmar då det krävs lampor i det mörka dystra. Frågan är nu om jag ska köra vidare på turkosa eller köra på vita. Hmm det är till köket och hallen så det mest praktiska är att inte ha vitt. Det tåls att tänka på.
Nä nu ska jag mysa med Dahlia och filmen Gnomeo och Julia/L♡
URL: http://jennysviktigaliv.se
Men visst är det väl konstigt hur saker och ting bara kan försvinna så där? Köp nya så hittar du garanterat de gamla ;)
kramen