Känslan när man inte duger...

Det är en av dem värsta känslorna jag vet, att man inte är tillräcklig. 
Jag avskyr när barnen är sjuka, visst jag kan mycket men där är även mycket som jag inte kan. I Eś situation känner jag mig sjukt maktlös tex fast att jag kan en hel del och lär mig massor hela tiden. Ska bli spännande nu när vi ska till doktorn igen.

Sen kommer vi till det här med att våga känna, att våga släppa in någon/några. Jag är liksom inte perfekt och jag har mina fel och brister men jag är jag. Jag säger vad jag tycker och tänker vilket inte alls är populärt har jag märkt.. Har jag något att säga ja då säger jag det till den personen.
Jag har blivit enormt sviken av både kärleken och utav vänskapen vilket har resulterat i att jag öppnar mig inte för vem som helst längre. När jag väl öppnar mig är jag alltid rädd för att jag inte ska duga som jag är. 
Det är viktigt för mig att få ärligheten, är där något så säg det istället för att jag ska gå och undra. Att prata är viktigt för mig helt enkelt.

Sen så har vi mig själv. Hjälp!!!
Har alltid varit den som går in 100% i något. Tycker inte om när jag inte är klar tex med ett projekt etc. 
Sätter höga krav på mig själv när det gäller arbete, utbildning etc. 
Jag har sagt till mig själv att försöka att vara mer lugn med mina krav då mima krav inte håller när det kommer till mig själv.
Jag är överviktig på väg ner till min målvikt, hur ofta har man inte fått höra kommentarer om de liksom och nu när jag tar tag i det och dessutom jobbar som det så är det fel på det.

Man kan inte vara perfekt i allas ögon men för någon är du perfekt!!! Jag får aldrig glömma det när jag tvivlar...
/L❤



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

thestoryoflilo.se

Mitt lilla lingonställe av kräk och glädje

RSS 2.0