Jag lever, ja det gör jag faktiskt. Med tanke på hur otroligt klantig jag kan vara ibland så är det ett under!!! 

Tränade på i två veckor, njöt för fullt och sen så kom klumpedunsen fram och resultatet blev en spricka på ena revbenet. Bra jobbat Linda du borde få en medalj :/ 

Det läker fint i alla fall så förhoppningsvis så är jag igång snart. Behöver min rening. 

 

Fullt upp har det varit ändå, huset börjar bli färdigt, man lyckas med en del trots att man knappt kan andas, det tar bara sju resor längre tid. 

Vi har firat E&R med pompa och ståt. Glada över sina presenter och nöjda över sina dagar, det kan liksom inte bli bättre :) 

Får ju inte glömma bort att berätta att vi har en ny familjemedlem i form av Roxies kanin Hilda :) En riktig sötnos och nu har Betty fått en ny kompis :) 

 

Älskade lilla D är fortfarande enormt mammig och vet ni vad jag önskar mest? Jo att kunna gå på toaletten eller duscha utan att hon skriker lungorna ur sig. B gör vad han kan för att det ska bli bättre men det hjälper inte :/ 

Tycker synd om B som alltid kommer sist, kanske beror det på hur han var innan och det är då hon var i den åldern där pappan blir viktigare och viktigare. Visst går hon till honom nu men går jag så är hon efter direkt. 

Jag kanske låter som en hemsk mamma nu men jag behöver andas, idag fick jag sovmorgon och då gick det bra. Tills jag steg upp. Tur jag har en mamma som vet hur det är, hon förstår hur jag har det samtidigt som jag ogillar hennes svar om att det finns inget jag kan göra, vi kan göra för att det ska bli bättre. B gör allt han kan, han lägger flickorna på kvällarna då det är deras tid i och med att han jobbar så många timmar som han gör.

 

Nåja detta är min vardag, vissa är underbara, vissa är värre än andra. Ibland är det stormigt värre när D skriker konstant för att jag inte bär på henne, sitter med henne i knät etc... Men ibland är det helt underbart, harmoniskt och enkelt :)